Björnmossa, Polytrichum, innefattar 10 arter.

Den vanliga björnmossan, Polytrichum commune, föredrar näringsfattig sumpskog. Ofta bildar den höga kuddar tillsammans med vitmossor.

Det svenska namnet lär komma av att björnen bäddar sitt ide med bland annat denna mossa.

Sporhuset, som man ofta ser i mängd, saknar tänder men har istället små hål ordnade i en ring. Innanför ringen sitter ett trumskinnsliknande membran, som kan vibrera i blåst, och hjälpa till att skaka ut sporer i önskvärd mängd. Ett sporhus lär kunna innehålla över 2 miljoner sporer.

På sensommaren ser man ofta hanblommor, som sitter på särskilda skott och bildar rött lysande, skålformade bladrosetter. Skålformen gör att när en droppe regn träffar mitt i skålen, så skvätter de mikroskopiskt små hancellerna iväg någon decimeter för att förhoppningsvis träffa på någon ”ledig” honplanta.

Påföljande vår ser man på honplantor underliga håriga skott, vilka är de blivande sporhusens unga mössor. Mössorna kastas av framåt sommaren, och sporhuset mognar färdigt till hösten.

Källa: Hallingbäck/Holmåsen: Mossor en fälthandbok, Interpublishing 1985